ta hela mitt liv "tack"

har så otroligt mycket att glädjas åt för tillfället, saker och ting har tagit en ny vändning i mitt liv, jag har en underbar hund som jag älskar så otroligt mycket, en underbar vän som finns här för mig dygnet runt, en underbar familj som jag vet alltid ställer upp oavsett vad det gäller, jag vet till och med att jag ännu har Kent som kan hjälpa mig igenom vissa saker, jag har även funnit en ny vän som betyder väldigt mycket för mig och som får mig att känna på ett speciellt sätt...ett bra sätt...ett lyckligt sätt, jag känner kärlek och det är härligt, känner trygghet när jag är med den personen, en känsla som jag inte är van vid....
men när så mycket är så bra varför skriker då den där satans rösten hela tiden?
skriker att jag inte får lov att känna mig lycklig, att jag inte är värd att känna lycka och absolut inte att känna kärlek och trygghet,
rösten skriker att jag är värdelös äcklig och att det inte går att älska mig. varför tog du bara halva mitt liv?? varför gjorde du inte klart ditt jobb?? om du ändå skulle döda min själ så kunde du lika gärna tagit hela min kropp och lagt den i jorden.
kommer förmodligen aldrig att förstå varför du gjorde det du gjorde, du var någon som jag litade på, en vän till familjen, du fick mig att av rädsla förlora min älskade Big, och fortförande efter 13 år kan jag ännu inte sova på nätterna, för det enda jag ser när jag stänger ögonen är du, när jag ser mig i spegeln ser jag dig över mig...
jag vill kunna säga att jag förlåter dig, men jag kan inte för jag vet inte vad det är jag skall förlåta. du har fått mig att hata mig själv, att driva bort alla som betyder nått för mig av rädsla för att du skall skada dom,
jag vet att du är död nu men det hjälper inte, jag ser ändå ditt ansikte varje dag. det jag hatar att du har gjort så att jag kan se dig i Kent,
när jag vet hur mycket fint Kent har gjort för mig, jag vill inte förknippa han med dig.
Kent är min bästa vän, han vet mer om mig än någon annan på denna jord, och jag vill kunna hjälpa han på samma sätt som han har hjälp mig, jag hoppas bara att Kent förstår hur mycket han betyder för mig och hur mycket han alltid kommer att betyda,
anledningen till att jag inte kan leva ihop med Kent är för att det skrämmer mig för mycket att det inte alltid är hans ansikte jag ser,
Kent betyder otroligt mycket för mig och jag vill ha kvar han i mitt liv men det går inte när vi är tillsammans och jag orkar inte längre att såra verken han eller mig själv,
hoppas bara att han förstår det, och att han accepterar att jag känner mig lycklig med någon annan, med en som jag kanske aldrig kommer att få, men som får mig att känna på ett speciellt sätt, ett sätt som jag bara kan förklara som KÄR och det känns inte rätt om det gör Kent ledsen. hatar livet just nu på samma gång som jag är så nyfiken på livet.